2021-12-08

Ett mörkt liv

Skriven av Kokhob Mului Yemesgen Gebreyohannes

1997-05-07

Jag kallar dig för ”Mistir” och det betyder hemlighet på Amhariska och jag kallar dig för Mistir för att jag ska berätta något som jag aldrig har berättat för någon annan, alltså jag ska berätta om mina hemligheter.

Hej Mistir!

Idag har jag tänkt berätta för dig om mitt sorgliga och tråkiga liv. Nu sitter jag i ett mörkt och smutsig rum i fängelset. Jag ska sitta i fängelse i 25 år. Nu sitter jag och väntar på att när tiden ska ta slut. Men tiden är väldigt lång och den kommer inte att ta slut snart. Jag kan inte glömma bort allt som har hänt mig, mina tårar, mina stressiga, ensamma och mörka tider. Jag är 28 år nu och jag är väldigt sjuk och besviken för att min livshistoria är väldigt sorglig och konstig. Jag förstår inte varför sorgliga saker har hänt till mig.

1999-01-04 Mitt Liv

Hej Mistir!

Förlåt för att jag kunde inte fortsätta berätta. Jag var lite sjuk så jag låg på sjukhuset. Förresten, jag heter Nafkot och jag är från Etiopien som ligger i Afrika. Vi var bönder och bodde i en fattig och liten stad som hette Awasa och ligger i Etiopien. Vi hade inte råd att köpa vad vi ville och vi odlade grönsaker som tomat, majs och korn.

– Vad häftigt tänker du, eller hur?

Fast det var jobbigt att odla och vi fick göra allting med egna händer för det fanns inte automatiska resurser som man använder när man odlar i Sverige. Men vi hade också ett så litet jordbruk så vi kunde inte sälja grönsaker och få pengar som dem flesta gjorde i staden. Vi hade få djur som jag älskade väldigt mycket. Jag var klok och vacker. Det enda mina föräldrar ville var att jag skulle gifta mig med en rik man i staden så att dem blir rika och högt uppskattade men det ville jag inte.

Jag hade två vänner som hette Lomi och Veronika som hellre ville gifta sig än att gå klart skolan och skaffa sig en utbildning. Men jag ville alltid gå till skolan som killarna och bli den bästa läkaren i staden. Men det fick inte tjejer göra för att skolgrejer var inte för tjejer, det var bestämt vad tjejer och killar fick göra och inte göra. Killarna var tvungna att gå i skolan i mitt hemland men vi tjejer fick inte gå i skolan även om vi ville. Vi som är tjejer fick inte bestämma utan vi skulle sitta i köket och städa huset. Därför var jag alltid ledsen. Jag tänker alltid vad orättvis det är i mitt hemland.

Alla mina vänner var bortgifta i staden Awasa och jag var bara 14 år men ändå ville mina föräldrar gifta bort mig som mina vänner. Jag ville att något skulle hända så att mina föräldrar glömmer bort tanken om att gifta bort mig. Jag brukade gömma mig och stjäla böcker som handlade om medicin från biblioteket och sedan gick jag till skogen och läste alla böcker som jag stal. Då lärde jag mig mycket om läkaryrket. Jag stal böckerna för att det var förbjudet för tjejer att gå in i biblioteket och låna böcker. Det var en konstig kultur i mitt hemland där kvinnor blev nedvärderande redan från ung ålder. Till sist hände det en hemsk händelse som jag hade önskat mig.

Vi fortsätter kanske nästa vecka eller nästa år.

Hejdå Mistir!

2000-01-21 Kriget i mitt hemland och Libyen

Det blev krig i Etiopien och livet blev väldigt svårt för oss. Då behövde vi fly från Etiopien och det tog långt tid att fly till Libyen. Vi hade inte tur på den tiden. Vi blev fångade av några män från Libyen som hade svart hår och sjal runt sitt ansikte. Vi sprang men de hade vapen i handen och vi blev skräckslagna så att vi inte kunde röra på oss. De tog oss till ett fängelse där de samlade alla flyktingar som de fångade och det de ville var att man skulle betala pengar. De sa till oss att de ville ha 1 miljon pengar, annars skulle de döda oss. Min moster bodde i USA och hon var rik så vi hoppades att hon skulle köpa oss fria. Hon var det enda hoppet vi hade på den tiden. Människorna där var väldigt små och gamla och jag tyckte synd om dem. Det fanns inte mat, vatten, säng eller toalett. Jag grät och min bror Alex blev frustrerad på männen och sa med en arg röst:

– Vad för slags människor är ni? Släpp ut oss härifrån, genast! Ni dödar människor för pengar och ni vill också att människor ska tro på samma religion som er.

Sen kom en lång man med mörk mask på ansiktet och han hade en väldigt mörk och läskig röst. Han sa:

– Shut up your freaking immigrant!

Mannen tog ut sitt vapen och dödade min bror framför mina ögon.

Jag och min familj skrek:

– NEEEEJJJ NEJJJ ALEX VAKNA SNÄLLA VAKNA!!!!!! VI BER DIG SNÄLLA VAKNA!!!

När jag berättar det här för dig så kändes det som att det hände nu. Det är jättesvårt att se sin bror dö framför sina ögon.

Jag önskar att det var en dröm. Jag blev så himla rädd och vi grät mycket. De talade om för oss att om vi inte håller käften så kommer de att förinta oss alla. Min lilla syster, Fiyori, och mina föräldrar var rädda och skräckslagna. De tog min bror framför mina ögon och kastade honom i ett stort hål på marken. Min ilska är obeskrivlig, jag hatar dem otroligt mycket.

Jag kan inte skriva mer Mister, mina känslor vaknade precis och det här är fortfarande lite jobbigt för mig att dela.

Vi ses!

2010-07-09: De elaka männen

Hej!

Godmorgon Mistir. Det var länge sedan. Jag hade nästan glömt bort dig, men jag vill fortfarande fortsätta berätta om händelsen. Efter att jag berättade om min brors död så började jag minnas allting som hände i Libyen. Så jag låg på sjukhuset i nästan sex år men jag mår ändå inte bra. Tyck inte synd om mig för jag är van med detta nu, det är mitt liv nu.

Jag tror att de var muslimer men de var annorlunda för att de tror att om man dödar människor som tror på en annan religion så hamnar man i himlen. Jag hade vänner som var muslimer men i koranen står det att det är förbjudet att döda människor och när jag berättade det här till min kompis, som var muslim, sa hon till mig att de var konstiga och att de vill att människor ska tänka att muslimer är elaka. Men jag vet också att muslimer är snälla människor som alla andra.

Men låt mig fortsätta berätta vad som hände sen. Det som hände var att min moster betalade 1 miljon till de elaka männen och de släppte oss fria. Jag kände en tjej därifrån som hette Lydia och hon var 13 år gammal, ett år yngre än mig. Hon hade ingen som kunde betala de hemska männen från Libyen – och jag tror de dödade henne. Jag kunde inte gå därifrån utan min bror, vi ville ta med honom även om han var död. Vi kunde inte sluta gråta i fler månader för att min bror dog och jag tyckte synd om människorna som var där. Det är typ som förintelsen men jag hörde att det är ännu värre nu där min storebror dog.

Hejdå. Vi ses efter i morgon. Jag har berättat tillräckligt för i dag.

2010-07-10 God kväll Mistir!

De människorna med pistol och svart mask är lik Hitler för att de dödar, bränner upp, skär och gör olika läskiga och hemska saker bara för att få pengar. De gör så att du hatar den dagen du är född. Om du bara såg tårarna som föll ner från alla sorgsna ögon skulle du själva börja gråta.

Nu är du också ledsen eller hur?

2010-09-09 Det läskiga havet

Goddag Mistir!

Det är jag igen och jag ska fortsätta berätta. Vill du veta mer? Okej! Jag vet att du vill veta mer.

Sedan kom den läskiga vägen. OMG. Över hundra människor var med och åkte i en jätteliten träbåt. Havet var jättestort och läskigt. Det kändes som att det fanns ett svårt hål i mitten av havet med en stark gravitation som drog ner oss hela tiden. Det kändes också som att vi alla skulle drunkna. Det var många människor som ramlade från båten i det läskiga havet och blev mat till de stora hajarna. Jag kände hela tiden att jag eller någon i min familj skulle plötsligt också falla ner från båten och dö. Jag kunde inte simma och jag hörde många människor skrika och säga ”hjälp mig” och många var redan döda och flöt runt i havet.

Jag minns att det var en liten tjej som satt nästan bredvid mig och hon ramlade plötsligt från båten och jag tror att hennes mamma skulle också hämta vatten som min pappa. Det stormade och blixtrade och det var väldigt kallt. Jag sträckte min hand och min hand skakade hela tiden, men jag kunde inte nå den lilla och vackra tjejen. När hennes mamma såg det så sprang hon och hoppade i det stora havet. Båda dog och jag svär, jag kunde inte sluta gråta och ibland tänker jag att jag kanske skulle ha kunnat rädda deras liv om jag inte var så rädd.

På den tiden önskade jag att jag var gift eftersom det var typ ett helvete att vara där. På vägen så var många människor skadade så jag hjälpte dem att läka deras sår. Många var så tacksamma över det jag gjorde åt dem och mina föräldrar var stolta över mig. Jag blev också lite glad och jag var bara 15 år. Jag hörde att många människor dör i Libyen på grund av de elaka människorna som vill ha pengar. Fler människor som dör är från Eritrea och landet ligger nära Etiopien. Om du var där Mistir, skulle du vilja ha hjälpt dem.

2011-09-07 Italien

Hej Mistir!

Vi landade i Italien och landet är så vackert och människorna där är väldigt hjälpsamma och snälla. De hjälpte oss mycket. De gav oss kläder, mat, dryck och rum där vi kunde vila. Väldigt trevliga människor. När jag kollade på fotboll så brukar jag heja på dem. Sedan reste vi till USA.

2011-12-01 USA

Hej Mistir!

Äntligen ska jag berätta någon bra för dig idag.

Men vi klarade det här och började leva ett vanligt liv och jag fick gå i skolan som alla andra barn. Jag blev jätteglad när min dröm blev verklig. Vi landade i USA där min moster bor och då var jag 25 år när jag slutade på universitet. Jag var en fin tjej och jag blev i kär en kille som hette Alex. Han liknade min bror mycket och han hade samma namn som min bror. Vi blev ihop och jag blev så glad när jag var med honom och det var för att jag kände mig som att jag var med min storebror.

2011-12-07 PAPPA sa ”nej”

Hej min vän mistir!

Nu ska jag berätta något hemsk. När jag blev 27 år så blev jag gravid utan att veta om det. Mina föräldrar visste inte om min pojkvän eller min graviditet. Jag var så himla rädd att mina föräldrar skulle bli så arga på mig. Jag kommer från en kultur med hårda regler men jag följde inte dem, utan jag följde mitt hjärtas regler.

Min kultur och min pappa var väldigt hårda, så jag visste att min pappa skulle säga nej. Jag och min pojkvän gick till mitt hus och berättade nästan allt till min pappa. Min pappa blev så besviken och arg. Han sa att han förväntade sig mycket mer av mig. Han förnekade och ville inte att jag ska gifta mig med honom, för det första var han fattig och för det andra var han vit. Mina föräldrar ville att jag ska gifta mig med någon som har samma kultur, färg och religion och han måste såklart vara rik.

2012-01-02 Bröllop

Hej min kära vän!

Det var länge sedan. Förlåt för att jag inte kunde fortsätta berätta. Du förstår mig säkert för att du vet hur mitt liv är i fängelset, ibland blir jag så stressad och oftast blir jag jättesjuk och ligger i sjukhuset i flera månader eller år.

Jag och min pojkvän blev så besvikna när min pappa tvingade mig att välja mellan honom och min pojkvän. Jag valde min pappa. Jag glömde att berätta att jag var gravid och när jag berättade det för min pappa så svimmade han och ramlade ner på golvet. När han vaknade så slog han mig väldigt hårt och låste in mig i mitt rum i två veckor. Han bestämde sig för att gifta bort mig till en person som kom från samma land som jag. Han var äldre än mig och jag förstår inte hur min pappa vågade gör det här mot mig.

Jag vet att min pappa inte ville skada mig, utan det gjorde han säkert för att han var väldigt arg på mig. Han hade också tagit min mobil så att jag inte skulle sms:a med Alex. Det var två veckor kvar innan mitt bröllop så min pappa gav mig tillbaka min telefon. När jag öppnade min mobil så var det 100 meddelanden och 200 missade samtal och det var från min pojkvän. Sedan ringde jag honom och berättade allt. Vi planerade hur vi skulle lösa problemet.

2013-07-02 Anledningen varför jag är i fängelse nu

Hej kära Mistir!

Vi bestämde oss att fly från USA till Sverige samma dag som mitt bröllop. Min brudklänning låg på sängen med mannens kostym. Han skulle ha på sig en vit skjorta, svarta mansskor, blå slips och svarta byxor. Jag skulle klä på mig en vit bröllopsklänning och vita klackar. Skorna låg på golvet nära den stora sängen.

När klockan var 06.00 och öppnade jag dörren långsamt och började sakta gå fram. Men sen kom den gamla mannen som skulle gifta sig med mig. Han kom bakom mig och drog mig i håret och sa:

– Försöker du fly eller? Haaaaaaaa, haaaaaaaa, haaaaaaaa!!!

Han slog mig hårt i ansiktet och skrattade hela tiden. Han kallade mig för ”hora” och det var för att jag var gravid tror jag. Han försökte slå mig igen med det var en kniv på bordet så jag högg honom med kniven i hans mage. Jag var rädd för att jag blev en mördare och jag sprang från huset med ett rött och skräckslaget ansikte. Min kropp och mina händer skakade hela tiden och jag kunde nästan inte sluta springa. Brudkläderna var kvar på sängen med blod i det stora och läskiga huset. Det var första gången jag skulle klä på mig en brudklänning och jag älskade brudklänningen, men vad spelar det för roll när den mannen var inte den rätta personen för mig. Jag ville aldrig svika mina föräldrar men det hände.

2014-01-05 Polisen

Jag sprang så fort jag kunde till platsen där jag skulle möta min pojkvän. Men polisen stoppade den bilen som jag åkte i och de tog mig till fängelset. Domaren bestämde att jag skulle sitta i fängelse i 25 år för att jag dödade en person. De hade bestämt sig att jag skulle sitta livstid i fängelse för att jag dödade mannen. Men jag hade tur för att jag hade en bra advokat och advokaten var min pojkvän.

2016-07-06 MUSSE

Min mage växte och jag födde barn och jag kallade honom för Musse. Musse är min present från gud och han är den bästa presenten jag någonsin har fått. Men de tog mig tillbaka till fängelset. Det kunde inte stoppa mig från kärleken och jag kunde inte låta mina föräldrar förstöra min framtid, men jag förstörde min framtid med mina egna händer och gjorde det bara värre. Jag börjar gråta när jag börjar tänka på allt som hänt mig.

2018-09-07 Minnesproblem

Godkväll Mistir!

Det är något också som jag inte berättade och det är att jag hade lite minnesproblem efter allt det som hände. Den dagen som polisen tog mig till fängelse så svimmade jag och glömde bort vissa saker.

Jag glömde bort vem jag var. Det som jag minns på den tiden var kriget i mitt hemland, de långa vägarna i öknen, människor som dog på vägen, min brors död, läskiga mannen, helvetet och det läskiga havet. Jag var då i sjukhuset i 3 år men nu mår jag bra, tack vare min pojkvän Alex. Jag önskar att allt det här inte hade hänt och jag vill verkligen leva mitt gamla liv. Jag vill leka med mina söta djur medan jag matar dem och odlar grönsaker till min mormor. Jag vill leva ett nytt liv men det kommer aldrig att hända efter mina föräldrars och min brors död. Jag har lärt mig mycket i livet och en av de är att vara glad för det man har. Det jag vill säga är att man inte ska leta efter andra saker för att bli glad.

2020-11-09 MIN FARFAR

Hej Mistir!

Jag har nästan berättat allt om mitt liv och jag hoppas att nu du förstår varför jag skrev ”mörkt liv” i rubriken. Vet du vad min farfar brukar säga? Min farfar brukar säga:

– Om någon sa att hen kommer att ge dig 1 000 miljoner pengar men att du inte kommer att vakna nästa morgon. Du skulle inte ta pengarna så det betyder att det är så stort att du är vid liv och andas, så du borde vara glad och tacksam för att du är vid liv.

2022-07-06 Mina föräldrar

Jag hörde att mina föräldrar dog och att min syster var gift och fick tre barn men jag är väldigt ledsen för att jag inte var med dem när de var glada och när de var ledsna. Jag kan inte beskriva mina sorgsna känslor. Jag försökte hela tiden locka fram dem känslor som jag hade när jag var barn och när jag satt vid min mormor och vid min mamma. Om jag kunde gå tillbaka i tiden så skulle jag vilja leva mitt gamla liv.

Musse är stor nu och Alex är inte gift för att han väntar på mig. Jag hörde att mina föräldrar ångrade sig och att de sen lärde sig att det inte spelar roll vilken kultur man har och var man kommer i från. Jag tycker också att det är personligheten som spelar roll och inte din kultur eller färg.

Idag är det min sista dag i fängelset och jag är jätteglad. Jag vill se solen skina, jag vill andas ren luft, jag vill äta min favoritmat, jag vill dricka min favoritdryck, jag vill leka som ett barn, jag vill dansa och sjunga, jag vill cykla och flyga som en fri fågel, jag vill gunga, jag vill kampa och grilla med min familj. Jag vill äta glass och simma, jag vill krama min man och min son med glädje, jag vill träffa min syster och hennes familj och jag vill också gå till mina föräldrars begravning och prata med de med glädje så att de också blir glada. Jag är 51 år nu så jag hinner njuta av livet med min man och min son. Jag tror att nu kommer livet att bli ljust för mig.

2025-07-06 Mistir

Hej min bästa vän!

Vet du vad jag gör nu? Jag sitter med min son och min man. Jag gjorde allt som jag önskade mig. Solen skiner starkt fortfarande och det är väldigt varmt här och snart ska jag gå och bada innan jag blir röd. Som jag sa: livet är olika för olika människor och livet lär oss hela tiden. Tack vare dig Mistir, så hade jag inte tråkigt för att du var en vän som lyssnade på mig när jag pratade och skrev hela tiden. Men jag kunde inte skriva varje dag och det var för att jag ofta var sjuk. Tack Mistir och jag har dig alltid med mig. Min man och min son älskar dig också jättemycket.

HEJDÅ MÖRKA LIVET!