2021-12-08

Mardrömsbröllopet

Skriven av Emma Angelbäck

 ”Jag låg vid huvudänden av min säng och gosade in mig i en vit mjuk filt över mina långa utsträckta ben. Jag låg där på rygg och såg ut över mitt lilla men mysiga rum. Jag lät långsamt blicken vandra genom rummet och fastnade tillslut vid min halvöppna dörr. Jag spetsade mina öron för att lyssna på husets alla ljud som jag brukade göra ibland när jag tog det lugnt. Jag hörde klirrande ljud av bestick, tallrikar och glas inifrån köket där mamma plockade med disken.

Jag hörde pappa som klickade omkring på tangenterna på sin dator med helt öppen dörr i rummet bredvid. Ibland blev det uppehåll och jag kunde höra honom trumma i bordet med fingertopparna från hans ena hand. Jag föreställde mig hur min pappa satt där vid sitt lilla skrivbord i ett ljust litet rum som doftade papper och kuvert. Samtidigt som han hummade och harkla sig tänkte jag på hur han drog fingrarna i skägget med den andra handen när han tänkte på hur han skulle formulera sig i nästa brev. Han brukade ha speciella “funderar-grimaser” och min mamma säger ofta att jag liknar honom när jag sitter och tänker.

Min blick var fäst vid dörren till mitt rum som var lite på glänt precis som jag alltid hade den så att min katt skulle kunna gå både in och ut när han ville. Jag lyssnade på ljudet av bilar som hördes svagt utanför huset från motorvägen trots att fönstrena i mitt rum var stängda. Doften av lavendel letade sig in i mina båda näsborrar och kittlade mig när jag andades. Jag såg min lillasyster tassa ut ur badrummet och in på sitt rum där hon stängde sin dörr.

Jag kände hur mina tankar började vandra och hur jag hamnade på en annan plats där inne i mitt huvud. Jag kom på mig själv med att jag dagdrömde och riktade min koncentration till min katt som tassade in i rummet. Han hoppade upp i min säng och lade sig vid min huvudkudde tätt intill mitt ansikte. Jag betraktade honom samtidigt som jag strök han från huvudet och längs med ryggraden vidare över rumpan. Hans päls glänste vackert i eftermiddagssolens strålar som letade sig in mitt rum om kvällarna. Min hand sjönk mjukt ner i pälsen och jag kände hans kattkropp ge min kalla hand värme. Jag borrade ner ansiktet i hans päls och kände lukten av min parfym blandat med hans kattdoft. Jag lyssnade på hans spinnande kattljud. Ett ljud som ger mig lugn i de mest stressande stunder som nu.

Jag kände krypningar i benen för jag visste att jag borde pluggat men just då kände jag bara för att stoppa tiden och ha kvar mitt huvud tätt intill min katt och drömma mig bort. Jag låg och tittade på honom på hur stillsamt hans mage restes och sänktes i takt med hans små, små andetag. Jag sträckte min hand mot nattduksbordet för att kolla hur mycket klockan var och om det ens var värt att plugga inför provet i morgon. Men tiden hade tickat iväg mycket snabbare än jag trott och då var det alldeles för sent för att plugga. Jag kände hur mina ögon tåras av trötthet och hur de blev tyngre och tyngre tills de stängdes igen helt och jag tillslut föll i sömn.

Jag slog plötsligt upp ögonen och tittade på klockan som var långt över den tid jag brukar gå upp till skolan. Jag tyckte det var konstigt att inte mina föräldrar kommit inklampandes i mitt rum för att få upp mig. Jag gnuggade mig i ögonen och blinkade några gånger. Jag tryckte på larmknappen och hoppades att det skulle hjälpa för att se bättre. Men strålarna träffade mig rakt i ögonen så jag var tvungen att blunda en stund för det gjorde så ont. Mitt lilla rum som jag upplevt litet men varmt, kändes nu tomt och stort. Jag försökte höra ljud men hela huset var tyst och det brukar aldrig vara tyst. Jag tyckte det var underligt eftersom det inte brukar vara tyst vid denna tid då alla gör sig klara för jobb och skola.

Jag drog långsamt av mig täcket och satte mig på sängkanten. Kylan spred sig snabbt på mina armar och ben. Precis när jag reste mig från sängen kände jag en dånande huvudvärk och jag var lite yr så jag satte mig ner igen. Jag kunde inte låta bli att känna känslan av obehag i min hals när jag svalde mitt saliv. Jag reste mig på nytt och tassade försiktigt till min garderob och tog på mig kläder men jag blev ändå inte varm. Jag gick förbi min spegel men kunde inte se reflektionen av mig själv, men det kan bero på att jag var trött.

Jag puttade försiktigt upp dörren till mitt sovrum men den gick upp med en smäll och dörrhandtaget lossnade. Jag tog upp det och såg att det det var lite rostigt. Jag försökte sätta tillbaka det men efter en stund gav jag upp och gick vidare mot trappan. Jag gick försiktigt nedför trappan för att inte snubbla. Trappan knarrade när jag gick nedför den och räcket gungade till när jag höll mig i det. Den vita färgen på trappan hade börjat flagna och jag fick en känsla av att jag befann mig i framtiden. Allt var så annorlunda men jag visste att jag var i rätt hus trots att det kändes så fel.

Jag gick runt i huset och såg mig omkring. Jag drog handen längs med den mörka tapeten i vardagsrummet. Den tapet som brukade vara ljusgrå var inte längre ljus. I hörnet mötte tapeten en grön vägg och mellan de två väggarna stod en hög pall med en guldvas som jag aldrig lagt märke till. Jag kände kylan i huset omfamna mig och en kall kår gick längs hela min kropp och gav min hud knottror på armarna. Jag visste att det är mitt hus som jag och min familj bor i fast allt i huset såg inte ut som tidigare och den varma känslan av hem fanns inte längre kvar. Istället var det som en kall kyla spritt sig i huset och tagit bort all kärlek och värme. Det var som att huset var obebott fast jag visste om att hela min familj var här igår när jag gick och lade mig.

Jag hörde kurrande ljud och kände hungersuget i magen så jag vände mig om och gick in i köket för att äta lite frukost. Jag öppnade kylskåpet och såg att det var tomt. Jag kollade i frysen och alla skafferier men det var tomt överallt. Jag drog ut en stol från köksbordet och satte mig hastigt ner av förtvivlan. Där på bordet låg en lapp och jag läste texten.

“Varmt välkommen att vara med och fira våran äldsta dotters bröllop. Hon gifter sig med sin stilige man den 1 december kl.15.00. Vi ser fram emot detta och hoppas på att du vill vara med på henne stora dag. Vi firar henne hemma i trädgården där hon nu bor. vi bjuder på mat och dryck, förrätt, varmrätt och efterrätt. Självklart lite tilltugg fram mot kvällens festande med. Planen är att vi även har efterfesten på samma plats och då ser vi fram emot tal och dans med mycket ståhej. Hoppas ni kan delta på denna tillställning och får vara med och fira av henne innan hon ska få ett nytt och kärleksfullt hem med en stark man som hon kan älska och påbörja ett nytt liv med, hör av dig för att delta senast dagen innan, hälsningar hennes föräldrar.”

Jag kände att paniken var påväg att sprida sig i min kropp och mina händer började darra. Jag började gå snabbt mot ytterdörren men jag kunde inte hitta den. Det var som att alla dörrar var borta och när jag såg mig omkring såg jag inga fönster heller. Jag sprang omkring i huset för att försöka ta mig ut men jag visste att det inte hjälpte. Jag kom på att det var 2 december idag men tyckte allt verkade väldigt underligt. Jag kände en stor klump i magen och den spreds inne i mig och gav känslan av att jag höll på att kvävas. Hjärtat slogs snabbare och snabbare och jag skakade av kallsvettning. Jag försöker lugna ner mig och går in i vardagsrummet och där slår jag på på tv:n. Jag kryper upp i hörnet av soffan och tar en filt över mig och sitter där och stirrar stint ut i ingenting. Jag har blicken fäst mot tv:n fast jag varken hör eller ser något av det som händer där på skärmen.

Plötsligt hördes rasslande ljud och en nyckel vreds om. Innan jag hunnit reagera så har en man kommit in i huset som jag inte kan minnas att jag sett. Han var lång och hade på sig svarta jeans och en mörkgrå långärmad tröja med hög krage som var nervikt. Han hade mörkbrunt hår och sidbena. Håret var glansigt och såg ut att vara mjukt och nytvättat. Han lade ifrån sig nyckelknippan på hallbyrån och hängde av sig sin jacka i klädkammaren och satte till sist sina skor på skohyllan.

Han tittade på mig och sa “Hej min kära fru jag är hemma nu” med sin mörka mansröst. Jag tyckte rösten verkar bekant men kunde inte komma på när jag hört den. Han betraktade mig och sa efter en stund när jag fortfarande inte svarat, “Har du redan glömt att vi gifte oss igår.” Halvt på skämt och halvt som en fråga. Han såg forskande på mig snurrade runt mig ett varv och daskade till mig på rumpan samtidigt som han flinade en aning. Jag kände en svag vind av herrparfym när han gick mot mig med bestämda steg. Han kysste mig på pannan och jag kände hans varma mintdoftande andedräkt. Både hans parfymdoft och andedräkt kändes välbekant men från vad hade jag ingen aning om.

Han tog tag i mina små händer och placerade dem runt hans hals. Han sträckte sig efter en kontroll och startade nån slags romantisk musik. Sen slängde han iväg kontrollen och lade sina händer runt min midja. Jag kände igen musiken och ett minne som en film spelas upp när jag och denna man dansade i bröllopskläder framför massa folk. Jag kände att hans händer mer och mer vandrade upp mot mitten av min rygg och att han försökte knäppa loss min bh. Jag flyttade ner hans händer mot midjan men då började hans händer vandra ner istället.

Jag kände mig inte alls trygg i hans sällskap så jag puttade honom ifrån mig och backade bakåt men då tog han ett steg fram. Jag såg ett fånigt leende spridas i hans ansikte och såg att hans läppar rörde sig men jag kunde inte riktigt uppfatta hans ord. “ge mig en son min älskade fru, ge en son till mig.” Jag var osäker på om det var ett skämt eller inte. Jag kände hur han drog tag i mig och jag försökte streta emot men han var både större och starkare än mig. Det var meningslöst för ju mer jag stretade emot desto hårdare tag tog han om mig.

Han lyfte hastigt upp mig och bar obekvämt iväg mig till ett litet rum med dubbelsäng. Jag kände igen hans ryckiga gång när han bar iväg mig och förstod att han måste ha gjort det igår med. Han höjde rösten och sa “Eftersom du var så borta igår så kan vi ta igen våran bröllopsnatt nu.” Han viskade i mitt öra “Jag hoppas du är så duktig som dina föräldrar berättat och att du gör som jag säger nu.” Jag visste att nu var jag chanslös och det var bara för mig att ge upp.

Vattnet rann långsamt ner över min alldeles nakna kropp. Från hårbotten rann det mot hårtopparna sedan till axlarna och vidare över ryggraden innan det tillslut nådde golvet.

Varje droppe fick håret på mina armar att resa sig och en kall rysning spred sig genom kroppen. Jag hörde varje vattendroppe som slogs mot golvet och åkte ner i duschens golvbrunn som en virvel av vatten. Det spelar ingen roll hur mycket schampo eller balsam jag använder eller hur hårt jag skrubbar, jag känner mig ändå ful, äcklig och smutsig och som om jag aldrig någonsin mer ska bli ren. Förtvivlad sjunker jag längre och längre ner och till slut sitter jag och kramar benen tätt intill mig i en omfamning. Kall och frusen sitter jag där på golvet med svarta mascaratårar som rinner nedför kinderna. Jag försöker slå bort tankarna på det som precis hänt och försöker förstå hur mina föräldrar kunde göra såhär mot mig. Tvinga mig att gifta mig när jag bara är en oskyldig 16-årig tjej som precis börjat gymnasiet.

“HALLÅ. Varför har du inte gått upp, du blir sen till skolan”, hörde jag mamma säga när hon klampade in i mitt rum.

“Oj, jag glömde ställa klockan” svarade jag med en gäsp. Jag var så lättad över att allt bara varit en mardröm och att allt var som vanligt.”